Igår.
Jag har så många fina och underbara vänner, som alltid finns där, hoppas jag iallafall! Efter en del saker som hänt så har jag så svårt för att lita på folk, men jag litar på mina vänner till 100 %. Detta gjorde det lite svårt för mig, att välja en bästavän, för alla ni är mina bästa, det vet ni.

Men jag väljer den jag känt längst, och som jag fortfarande håller ihop med. Och hon heter jennifer johansson. Vi har känt varandra sen den dagen jag lärde mig gå, eftersom hon är 1 år äldre än mig. Vi har alltid bott nära varandra. Och det var alltid jag jennifer och maja som var med varandra, varenda dag! Ena dagen var det jag och jennifer mot maja, eller jag och maja mot jennifer, eller dom två mot mig, haha. Vi kunde nästan aldrig vara alla tre. Det var den som ringde först! Jag och jennifer var som helan och halvan, vi var som systrar. Vi har gjort allt tillsammans, jag kommer inte på något som vi inte har gjort. Jag är så sjukt glad att jag har henne och har haft just henne i hela mitt liv. Och tro det eller ej, men jag och jennifer har aldrig bråkat med varandra, aldrig! Om man inte räknar från när vi var små. Visst, vi har ibland inte kunnat komma överens, men det har aldrig blivit till att vi börjat bråka. Och det känns så jävla bra! Det tyder på att det är äkta vänskap. Varför slösa tid på onödigt bråk? Vi har alltid funnits där för varandra. Hon är den som vet precis allt om mig, från när jag var 1 år till 16. Vi har alltid stått på varandras sidor, och skulle aldrig få för oss att svika det. När vi var små hade vi precis likadana dockor, bara att hennes hade bruna ögon och min blåa, vi döpte dom till linus och filip, som mina tvillingskusiner heter, haha! För vi älskade att passa dom två när dom var små, hon hade linus, och jag hade filip! Det finns så otroligt mycket att berätta om oss två. Och en sak till när vi var små, varenda gång, jag skojar inte, varenda gång våra familjer va tillsammans så skulle vi två alltid uppträda eller berätta roliga historier som vi hittade på själva. En gång när vi och våra familjer skulle åka till svinesundsbron när den va ny, så skulle jag och jennifer åka ett sånt där barntåg över bron och tillbaka, men vi trodde aldrig vi skulle komma tillbaka och var rädda för att det satt en neger framför oss, hahahaha! Som sagt, det finns så mycket att berätta. Vi har exakt samma humor, min humor har jag fått från jennifer under alla våra år, och hon från mig. Idag är vi fortfarande lika bra vänner, hon är fortfarande min bästavän, allra bästavän! Jag vet att hon alltid kommer finnas för mig, och jag för henne. Och jag vet att ingen av oss kommer svika varandra, för det kommer aldrig finnas en anledning. Vi vet vad som sårar varandra, och gör därför aldrig det mot varandra. Hon har en speciell plats i mitt hjärta, och kommer alltid sitta fast där, oavsett! Ingen kommer ta den platsen ifrån henne. Där har ni en person, jag verkligen kan berätta allt för och veta att det stannar där utan att behöva säga " men säg inte det till någon " Det kallar jag äkta vänskap! Mitt första ord någonsin var " effeffer ", det står tillochmed i min barnbok. Och effeffer var alltså jennifer. Jag älskar dig så obeskrivligt mycket min bästa, och jag lämnar dig aldrig! Din alexandra.