4 år sedan idag sen min bror öppnade ytterdörren, jag hade precis lagt mig, och han fick inte fram ett enda litet ord. Mamma stod och vek tvätt, frågade robin var det var, han fick fortfarande inte fram något. Tillslut sa han bara louise, och mamma fick mer panik och sa med stressad ton återigen vad som hänt, vadå louise? Och då, den jävla reaktionen när han säger med låg röst " hon överlevde inte " jag flög upp ur sängen med störtgråt. Pappa var i Norge och fick åka hem. Varken jag mamma eller jenny fick luft. Hela den natten satt vi borta hos min kompis föräldrar med alla nära och tröstade varandra. Det var så overkligt. Världens underbaraste människa med en så underbart positiv inställning hela tiden, så omtänksam, så glad, så sprallig. Precis en sån människa som är värd att leva sitt underbara liv tills hon blir 150 år. Fan vad orättvist. 18 år. Kan bli så arg på sjuksköterskor, doktorer och allt det nu finns ibland som aldrig kollar upp saker och ting ordentligt. 
Det verkligen lyser om henne. Vi saknar dig, finaste ängeln.