Precis efter jag hade skrivit det senaste inlägget igår, så börja jag må så j ä v l a dåligt. Hur ont i magen som helst, krampade konstant. Och det värsta av allt var att jag inte visste vad den ville, om det ville upp eller ner. Stackars älsklingen var hur trött som helst och kunde knappt hålla ögonen öppna. Mamma fick hjälpa mig, tillslut var det bara ett snabbt spring in till toaletten där det fick komma från munnen, uäw! När jag kom tillbaka in i rummet låg älsklingen och sov, kröp ner under täcket försiktigt med min onda mage och då vände han sig om och sa kom, och med hans händer runt min mage kunde jag somna. 

Nu ska jag ringa några samtal, sedan åker jag förmodligen in till stan till Senita, puss!